Den fula ankungen och "How it all began"
Jag har alltid varit lite udda och känt mig tidvis som en "outsider". Jag tror det började med att jag växte upp med min mamma i en halvsunkig hyresrätt inklämd i ett villaområde i Tyresö. Mamma jobbade i kassan på H&M och tog med begränsad privatekonomi hand om mig och min storasyster. Jag hade inte lika coola kläder som mina klasskamrater och kände ibland att jag skämdes för att vi trängdes i den lilla hyresrätten när mina kompisar bodde i större villor - en skillnad som blev väldigt tydlig inte minst när det var dags för barnkalas. När jag varannan helg hälsade på min far (som hade det betydligt bättre ställt) blev den här skillnaden ännu tydligare. Pappa bodde på Värmdö i ett område med stora, fina villor och de kompisar jag hängde med där levde ett helt annat liv än det jag hade till vardags. Jag vill vara tydlig med att jag inte på något sätt var olycklig eller hade en dålig barndom, det finns såklart massor av barn som hade betydligt värre livsöden än mig, men jag tror att kontrasterna jag upplevde skapade en stark drivkraft och en revanschlust. Detta skapade en stark vilja att göra saker på mitt sätt, vilket ledde till att jag var en rätt jobbig elev i skolan (sorry alla tålmodiga lärare) och en hopplös person att vara chef för (sorry, ni vet vilka ni är).
Men det finns fördelar med att inte lyssna på vad andra säger, och våga lita på sin egen drivkraft. När olika typer av rådgivare (revisorer, bankirer etc.) ger dig råd som du inte håller med om eller när du är på väg att bli övertalad att ta in den där fantastiska investeraren med "det fantastiska nätverket", *snark* säger jag bara. Det har varit så många tillfällen där det mest logiska hade varit att lyda råd, och göra som alla andra.
Det tog ganska många år innan jag fullt ut vågade börja lita på mig själv, jag har alltid gått min väg och skitit i vad andra tycker men i början var jag långt ifrån säker på att det var rätt. Jag tittade väldigt mycket på hur andra entreprenörer som drev större bolag gjorde och ofta gav det mig dåligt självförtroende och ångest över att jag inte riktigt visste vad fan jag höll på med.
Så till dig som befinner sig tidigt i karriären, som är på ditt första jobb eller precis startat ditt första bolag: Om du ser framsteg, om det du gör fungerar - fortsätt med det och skit i vad andra tycker eller gör. Statistiken är tydlig; de flesta bolag misslyckas eller blir på sin höjd mediokra, så titta inte för mycket på vad andra gör.
99 problems
En annan sak jag insåg under min resa nedför "memory lane" var hur många gånger jag hört orden "Det går ju bra för er, fan vad skönt med en sån business som bara rullar på". Låt mig vara tydlig; INGEN business bara "rullar på". Alla entreprenörer och alla start-ups utkämpar ett mindre världskrig varje dag för att få verksamheten att fungera. Om man har någon form av tillväxtambition är det sant även efter fem, tio och femton år. Nedan är ett svettigt exempel på en situation vi satt i när vi hade drivit bolaget i ca 10 år och var nära konkurs efter en dispyt med banken.
Vi hade drivit bolaget i ca 10 år och hade anställt lite för många personer, lite för snabbt. Det här ledde till en akut likviditetsbrist med en checkkredit på 5 MSEK som var utnyttjad till 4,9 MSEK. Vid ett tillfälle var vi tvungna att skicka en större betalning och hade helt enkelt inga pengar. Jag fick då den briljanta idén att ta upp ett factoringlån via vår faktureringspartner. Det jag inte tänkte på var att vi redan gjort en företagsinteckning till banken vilket innebar att vi pantade våra kundfordringar TVÅ GÅNGER. Vid nästa månadsskifte upptäckte banken detta och jag blev blixtinkallad till ett mindre kul möte med kontorschefen på banken. De var ganska nära att säga upp hela krediten vilket förmodligen hade sänkt hela bolaget, men efter några sömnlösa nätter lyckades vi komma överens och återbetala factoringlånet på 4 veckor.
Genom åren har vi varit med om 20+ liknande krissituationer och hundratals day-to-day utmaningar. Sensmoralen? Det är helt enkelt sjukt tufft att driva ett bootstrappat bolag och alla har problem.
Det där drömlivet du ser på instagram är 100% fejk! Jag ser flera personer som lägger mer fokus på Linkedin och Instagram än på att driva sin business. Sanningen är att de personer som syns mest och har det coolaste livet på sociala medier sällan åstadkommit någonting värt att skryta om, det är bara en egotripp.
Mina tre viktigaste take-aways från de senaste 20 åren
- Alla motgångar och all skit man gått igenom kommer ge ett driv som de som haft det lättare aldrig någonsin kommer få. Det är en styrka.
- Alla har motgångar, skillnaden mellan de som lyckas och misslyckas är bara de som lyckas aldrig gav upp (till exempel blev handlingsförlamade när det började blåsa storm och banken var förbannad). Ingenting är omöjligt, fortsätt kriga.
- Fokus är kritiskt för framgång, oavsett inom vad. Därför är det extremt viktigt att inte låta sig luras och börja sukta efter en fasad som någon målat upp på Instagram och LinkedIn. Eller för del delen börja agera efter ”goda råd” som man fått av en person som man inte ens rådfrågat, och som väldigt ofta saknar erfarenhet inom ämnet de ger råd.